Det ska kännas ensamt ibland, säger hon. Det är så det hela fungerar.

Jag vet.

- Det är bara det att det känns extra ensamt
när han står i andra sidan av rummet
och håller någon annan i handen.

Hennes leende ser så mycket gladare ut än mitt.

Med henne i andra sidan av rummet känns det som hela världen har dött
och jag står ensam kvar.

Finaste vänner, flarrvin, litet pippi-paraply och regn. ♥

Ni förstår hur lycklig jag var den här kvällen, va?

Folk som får en att skratta, folk som får en att vilja vakna och släpa sig till skolhelvetet trots att man ändå redan har försovit sig, folk som vill hjälpa, folk som låter en vara tjatig om någonting oviktigt, folk som gör att man glömmer tid, folk som får en att se rött för att sedan en halv sekund senare få en att kikna av skratt ännu en gång och folk som får en att glömma bort det onda. Sådana håller man jävligt hårt i. Annars är man bra puckad.

Puss

OCH JA THERESE, JAG TOG BILDEN FRÅN DIN INSTAGRAM! Du vägrar ju att ladda upp den i bra kvalité någon annanstans, haha. Jag bjuder på bulle i fiket imorgon. ♥

Okej måste bara säga detta innan jag faller in i djup dvala. Har varit på festfestfest ikväll igen (i onsdags så rockade jag Rose tillsammans med Sofie, Therese och vår nyfunna bästis Joacim) men denna gång nykter, till skillnad från då. Så himla kul. Men det var inte det jag skulle prata om... lavett.

Ville bara säga att jag idag för första gången det här året fick vandra hem, i soluppgång, tillsammans med fågelkvitter och tomma gator. GUD vad jag älskar sådana nätter! Himla underskattat, om ni frågar mig! Så självförverkligande, på något vis. Finns verkligen ingenting bättre. Allt känns så orört, oförstört och vackert. I öronen spelade jag gammal nostalgi-musik som jag lyssnade på när jag var ca fjorton år och strosade omkring med ett stort flin på läpparna. Så de få bilar som körde förbi fick se en liten flicka dansa omkring på gräsmattan kring Gubbängen och Sköndal. Haha. Jag blir så fjantig så fort jag känner att sommaren närmar sig... Helt plötsligt blir jag hippe deluxe.

Fina fina kväll. Pricken på i:et: kaffe latten som Jocke bestämt skulle bjuda på, á la snål-Ove vis - Kuponger! Hehe

Jag dör... Den här veckan har verkligen varvats av genomskär ångest och sedan dessa små ljusglimtar. Fyfan vad jag får känna på svängarna i denna bergochdal-bana, men då är väl allt i sin ordning igen antar jag. Lilla livet, vad gör du med mig?


FINA FINA GATA!!!

Nej nu är klockan 04.21 och jag ska fan sova! Drack inte ikväll så att jag ska orka gymma imorgon nämligen! PEPP!!!!!

PUSS!

You tell all the boys no
Makes you feel good
I know you're out of my league
But that won't scare me way out, no

You've built your wall so high
That no one could climb it
But I'm gonna try 
I wanna see inside

Would you let me see beneath your beautiful tonight?

Behind your Broadway show
I heard a voice say "Please don't hurt me."
You've carried on so long
You couldn't stop if you tried it
You've built your wall so high
That no one could climb it
But I'm gonna try

Would you let me see beneath your beautiful?
Would you let me see beneath your perfect?

I'm gonna climb on top your ivory tower
I'll hold your hand and you'll, you'll jump right out
We'll be falling, falling
But that's okay
Cause I'll be right here
I just wanna love

Would you let me see beneath your beautiful?
Would you let me see beneath your perfect?

Oh tonight, we ain't perfect, we ain't perfect
Would you let me see beneath your beautiful tonight?

Dööööööööör ♥ älskar'n!!!

Mvh, sittdansar/skriksjunger.

- Du sa att du aldrig mer skulle komma  tillbaka?
- Jag vet men jag hade fel.
- Jag förstår inte?
- Jag ljög. Jag återvänder alltid.

Augusti, 2011.


Juni 2011.

Ser ni de ledsna ögonen? Blir så arg!!!! Livet är faktiskt alldeles för otillräckligt för att man ska orka slösa det på att gå runt med ledsna ögon pga ett längtansfullt eller ett saknande hjärta. Inte mycket gör mig mer förbannad än detta: maktlösheten när det kommer till känslor.

Nej nu ska jag sova. Tur att man är ca tusen gånger gladare idag iallafall. Det blir bättre, det måste ni förstå? Man slutar gråta, man börjar glömma och på så vis slutas man att påminnas och man slutar upp med att drömma om den personen och utan att egentligen ha försökt så mår man en dag så himla mycket bättre. Säger det igen: smärtan är oundviklig, det är lidandet som är valbart.

Byt vanor och byt mönster. Det finns inget annat sätt att bryta ett tankemönster. Såg en tjej gråta ut hela sitt hjärta idag på perrongen och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. För ett år sedan var jag den tjejen som plötsligt mindes någonting och bröt ihop och då spelade det ingen roll om jag var i ett rum fyllt med människor eller ståendes ensam på en perrong. Tårarna hade bestämt sig för att tränga sig fram och då finns det faktiskt inte så mycket man kan göra än att tillåta dom. Den här tjejen gömde sig bakom ett par stora solglasögon och jag antog att hon ville bli lämnad ifred med sin sorg, så jag lät henne. Nästa år är det kanske henens tur att hitta någon lika ledsen på en tunnelbana och då är det hennes tur att få en inblick i hur mycket starkare hon har hunnit bli på endast ett litet år.

Sånt här är så himla fint. Hennes tårar betyder någonting och är ett bevis på att hon har älskat oförsiktigt (och all annan kärlek är faktiskt onödig). Man ska älska hämningslöst och oförsiktigt. Det ska kännas i vartenda litet fiberkorn i ens väsen, annars är det inte lönt. Man ska drunka i någon annans andetag och man ska vilja dö den döden. Varje dag. Varje natt. Om ett år kommer den där tjejen att må bra igen.

Vi måste bara ge det lite tid.

Nu är klockan 01.11 och jag feberyrrar som aldrig förr, godnatt vänner.

Jag har väl visat mina älsklingar förut väl? Här har ni mitt blondingäng (för det finns ju inget bättre sätt att rulla inne på klubben) Sofie, jag, Therese & Malou.

Just nu ligger jag i sängen och kämpar mot min feber. Knarkar alvedon, vätskeersättning och c-vitamin brus i vanlig ordning, så som jag gör så fort jag börjar känna mig lite krasslig. Har verkligen ingenting att komma med en afton som denna, men ni vet nog hur det är med detta...

Puss

Inledde veckan med en liten friluftsdag som fick en att både frysa sönder och blåsa iväg. Men det var okej trots allt, det är ju gott med blåbärsmuffins och det är ju kul att få umgås med några av sina vänner och en delad smärta är en mindre smärta.


Här är min fina Sofie också. Hon åt typ tre tuggor på det där äpplet innan hon kastade det långt åt fanders medan jag satt där hungrig som ett as. Men men.


Spenderade en helkväll hos Gustaf där jag mest lekte med Mollys fina dockor i hennes ännu finare dockhus. (Vill också ha!!!) Sedan somnade hon så fint när vi satt i baksätet, medan Gustaf passade på att övningsköra lite sådär på kvällskvisten... Sedan blev det standardserien C.o. Segermyhr & Big brother.


Bytte färg på naglarna och loved it. Ringen som ni ser har förresten min mamma gjort (älskar att säga det till alla) när hon var typ femton år... Hon och hennes bror! Om jag skulle tappa den, skulle jag aldrig mer vilja andas. Och den dagen jag blir för fet för att bära den är samma dag som jag borde börja banta. Osv.


Älskar verkligen Hökarängens alkisar! De är så himla mysiga med varandra. Här har de t.ex. släpat ut både soffor och stolar och dragit dit en bänk, bara för att kunna sitta bekvämt medan de kör boule. Åh, om allt skiter sig här i livet så blir jag gärna medlem i deras lilla klubb alltså.


Sedan var det dags för skiva igen, den här gången var det ekonomiklassernas och herrejävlar vad kul man hade det! Stort dansgolv och det var svårt att hitta någon där som man INTE kände! Gick sedan hem med killen där i bakgrunden och på något jävla vis lyckades vi bryta magin och började bråka någonstans längs Gullmarsplan, innan vi hoppade in i en taxi. Sånt som händer. Höjdpunkten på kvällen var ändå när man hittar en riktigt jävla rolig vän i någon som man en gång i tiden ville ha död. Hehe.


Släpade mig iväg till skolan tidigt för att skriva Nationella i Eng C. Behöver jag ens nämna att det gick sådär att försöka tyda svåra uttal med bakisdimman framför ögonen? Njaaaaa. Kröp sedan snabbt tillbaka till sängen jag kom ifrån och spenderade resten utav dagen där med mys, filmer, bakiskäk och sedan en buss direkt till Therese igen.... Ännu en skiva stod på tur, nämligen!

Har inga bilder från den kvällen pga: min lur dog och nu vet jag inte riktigt hur jag ska gå vidare i livet... Känner mig halv, känner mig ensam, känner mig okontaktbar, känner mig rädd och ledsen. Usch för detta liv, alltså.

Lyckades dessutom att bränna lite broar (men de borde nog ändå redan ha varit brända så det gör nog kanske inte så mycket) och hitta en ny vänskap i ett gammalt hatobjekt. Sånt är fint och det är väl det som gör detta lilla liv så roligt.

Nu ska jag skälla lite på den personen som använder min Spotify utan lov. Puss.

Såg denna nyss och dränks nu i tårar. Samma gamla visa.

Förövrigt så har en ju haft bättre dagar. Håller ut (för livet måste ju vara mer än detta).

Puss.

Ska alldeles strax gå och lägga mig, vill först bara säga att jag idag har skrattat högt för mig själv så himla många gånger att jag inte riktigt vet vem jag är längre?! Haha, herregud, jag vet inte riktigt var det kommer ifrån men jag kan helt enkelt inte sluta skratta åt saker och ting.

Herregud vad mycket lättare allt blir med lite endorfiner. Kors i taket, osv.

Jag tror det hela handlar om balans, har man gråtit mycket - förtjänar man att skratta mycket. Fint, det där egentligen. Utan olyckan så skulle vi ju aldrig värdera denna glädje så högt.

Om jag vaknar med träningsvärk i magen imorgon så är det, för en gångs skull, inte enbart pga gymmet.


Jag ville skriva "livet på en pinne", men det ju ingen pinne jag levde på, men så skrev jag det ändå.

(SÅ FUCKING GRYM PÅ ATT RIMMA!!! H-a-h-a)

Puss och godnatt nu, ni fina.

Ett litet skutt satt så himla fint den första maj.

Idag shoppade jag smink för nära 1000-lappen och det känns ju lite dumt, men jag ville unna mig någonting och kläder verkar det ju inte finnas någonting av längre... Så, smink smink smink it is!

Imorgon ska jag träffa min psykolog för första gången och jag tänker att det kommer att bli precis lika jobbigt som de 2342 första gångerna hos de andra och att det kommer att kännas onödigt. Men men, jag är villig att ge det mesta en chans i dagsläget faktiskt. Redo att börja må lite bra igen.

Puss vänner